Svensk ordbok 2009, webbversion

sta`ka sig verb stakade stakat stak·ar●tvingas stanna upp vid hög­läsning på grund av en el. annan svårighet komm.han stakade sig några gånger på de långa ordenstaka sigsedan 1848sv. dial. staka ’komma av sig’; besl. med stake Subst.:vbid1-339664stakande, vbid2-339664stakning