Svensk ordbok 2009, webbversion
verb stakade stakat
stak·ar●tvingas stanna upp vid högläsning
på grund av en el. annan svårighet
komm.han stakade sig några gånger på de långa ordenstaka sigsedan 1848sv. dial. staka ’komma av sig’; besl. med stake
Subst.:vbid1-339664stakande,
vbid2-339664stakning